221009-torsdag
Jag blöder medans jag älskar dig
Jag gråter för dig, men är det glädjetårar eller blöder min själ?
Det börjar att bli kallt och mitt hjärta fryser till is
kan jag inte ändra på mig du ska få bevis
du har ignorerat men såren dom finns kvar
jag försöker att förklara men du vänder ryggen till
snälla kan du fatta vad jag egentligen vill
ta mig idag för personen jag är
ta mig tillbaka och låt mig leva i min värld
ögon av kristall som ser igenom mig nu
jag vänder mig om men det finns någonting som aldrig tar slut
tårar faller lätt men dom börjar att ta slut
jag orkar inte mera så jag vänder mig om och går nu
Jag vill inte leva såhär
Jag vill tillbaka till barndomens värld
Jag vill inte höra de orden
Som får små flickor att flyga bort från jorden
Du tror att jag ska finnas där
Men vart finns du då jag behöver dig här
Du verkar inte se mig alls
Komigen dra alla pojkarnas vals
Jag har hört den så många gånger förr
det spelar ingen roll jag bara stänger min dörr
Bryr du dig mer om spriten än mig
så varför ska jag då vara där för dig
Om du säger att du älskar mig
är det då en lögn?
Tjejorna som du så oftar tittar på är en dröm
De existerar bara på film och i din dröm
så mycket jag vill få sagt
men inget du vill höra...
gör mig en tjänst för denna gång
låt mig låna ditt öra...
lyssna på vad jag vill ha sagt...
Vårat förhållande kommer bli ruiner
om du inte hjälper, ser, hör mig nu...
Du, jag , vi...
181009-söndag.Hemlös
Jag är den som städar,diskar,tvättar,lyssnar på deras gnäll och deras liv...Det är jag som får skäll så fort det hänt något...Det är jag som blir utslängd om de är på dåligt humör...Det var jag som blev misshandlad som barn..Det var jag som nästan blev mördad av min mor och morfar...
När ska detta eviga bråk komma till sitt slut? När ska jag verkligen få känna att jag har någonstanns att ta vägen? När jag jag få känna mig trygg? När ska jag ha ett eget ställe att kalla hem?
Tårar som rinner, tårar som faller
Ingen som ser ingen förstår
Hur förjävla dåligt jag egentligen mår
Ingen stanns att ta vägen
Inga kläder att bära
Ingen mat att förtära...
Livet-101009-Lördag
tittar ut i det grå
tänker på hur världen skulle vara
om alla förstod att vi är inte vi
Personerna, individerna, människorna
vi tror oss vara
det är inte vi
vi har bara lånat denna kropp vi lever i
det är inte våran
det är inte våra barn vi föder
de är barn av livets längtan
vi äger dem inte...
Vi lever, vi kan förendra, vi kan få andra att förstå, sen kan vi dö. De som bara sitter, inte bryr sig om en stackars själ som sitter ute i mörkret och äger inte mer än en kartong och kanske ett par kläder. De som inte förstår att man kan ändra världen, de kallar jag idioter. De som ser ner på en annan individ som om de inte vore värd ett leende, de är patetiska. Ja nu kanske du förstår vad jag sitter och filosoferar om i detta kalla höst mörker. Hur jag tänker, hur jag lever mig in i en annan värld och ser på våran med avsky i blicken.
Hur ska man kunna se sig runt i världen utan att bli illamående?
Vi lever, vi kan förendra, vi kan få andra att förstå, sen kan vi dö. De som bara sitter, inte bryr sig om en stackars själ som sitter ute i mörkret och äger inte mer än en kartong och kanske ett par kläder. De som inte förstår att man kan ändra världen, de kallar jag idioter. De som ser ner på en annan individ som om de vore värd ett leende, de är patetiska. Ja nu kanske du förstår vad jag sitter
Vi har något alla kallar själ. Ibland funderar jag om vissa bara har ett tomt skal.
Som om ni inte vore mer än en illusion. De som slänger runt pengar på saker som de egentligen inte behöver, utan på saker de vill ha. Varför inte försöka hjälpa någon för de kronorna istället för att lägga ner dom på smink, kläder, och andra sakliga ting som inte gör någon mening. Ni köper dom bara för att få det ni kallar "status" i samhället. Popularitet är allt som räknas för vissa. Ni är så patetiska, värdelösa, idiotiska. Tänk på de som inte kan skaffa mat på bordet åt sina barn. Tänk om ni var dem? Ni ger människan ett dåligt rykte. Ni som bryr er mer om eran klack på skorna som gått sönder istället för ett barn som inte har några skor alls. Vad tänker ni med ?
Jag mår personligen dåligt då jag ser små barn i 12-13 års åldern stå i knarkarkvartar. Se dem gå omkring i dyra märkeskläder och smink ändå från tå till topp. Varför får inte barn vara barn i dagens samhälle ? De har så bråttom att växa upp att de går miste om de saker som är nyttiga. Att veta att utseende är inte allt, att kläder,skor,smink,smycken,teknologin inte betyder något. Popularitet får man genom att vara omtyckt, inte för att man har den nyaste telefonen och mycket pengar i plånboken. De som skaffar sina vänner på så sätt måste öppna ögonen och inse att det är inte värt att leva så.
Världen är ful. Den gör mig illamående.
Har ni liknande tankebanor?
Då får ni gärna kommentera....
Men nu måste jag sluta för annars brinner jag upp. Jag blir så arg av att tänka på alla patetiska människor.
081009-Torsdag
Idag så har man varit på skolan, och på en lektion för första gången på väldigt länge. Det kändes faktist förvånandsvärt bra måste jag säga. Jag hade grymt roligt åt några gamla låtar jag hittade på mitt USB minne, och Sebbe var snäll och hjälpte mig med lite matematiktal. Jag tycke också att matematiken var rolig, vilket är mycket ovanligt, jag är nöjd med min skolinsats för dagen. Imorgon lutar det mot skola idrott på morgonen, kul att få börja med träningen igen. Har börjat tränat mer på fritiden också numera som jag skrev i gårdagens bloggning. Efter skolan blir det nog Korstavägen hemmimot mormor och träffa hon och min älskade moster som jag också träffade en liten stund idag. Gud, så lycklig jag blev, jag har verkligen saknat våra underbara dagar tillsammans, det får vi ta och ändra på. Det kanske blir lite solning också när man väl är där, det var längesedan nu. Man börjar bli lite blev om nosen. Nu så sitter jag bara hemma utan att ha något att göra över huvud taget, inte någon individ alls att vara social med. Det enda jag kan göra är väl att skriva om det som hänt idag och så. Ska kanske sätta mig ner och börja läsa en bok jag fick låna av min andra hälft och kanske äta lite glass och se på något bra på tvn. Jag saknar de gamla tiderna med de underbara vännerna något så fruktansvärt mycket, och allt roligt vi hade för oss, det var alltid något nytt som hände varje dag.
Dagens Film;
Real time
071009-Onsdag
1,5 timme varje pass
4 dagar i veckan
Måndag; mage, ben
Tisdag; rygg, armar
Onsdag; mage, ben
Torsdag; armar, kondition
Gårdagen blev ju som den blev. Ska ta det lugnt numera har jag bestämt, för det börjar ju bli lite väl mycket på sista tiden har jag insett. Så nu börjar jag i ett nytt liv, nya förhoppningar, nya chanser att förbättra mig själv.
Jag älskar min Johannes och jag hoppas verkligen att det kommer hålla länge och att det inte förekommer några större hinder. Nejdu nu funderar jag på att gå och se en film och förhoppningsvis somna ganska så snart.
"Livet är underbart, det är människorna jag inte gillar."
"Människor kommer och människor går
det är oftast inget som består."
"Kärlek är en ren illusion,
en besatthet som människan skapat av ren egoism."
"Vi är alla med i denna själviska akt,
i en teater fylld av svek och ironi."
// Zewe
Dagens film;
Ghosts of girlfriends past
011009 -Torsdag
Dagar som går
Sekunder som försvinner
Men allt i mitt huvud står still
Inget verkar gå som jag vill
Du sa att vi skulle få tid tillsammans
Men vart tog den vägen ?
Vi syns knappt något alls
Det är påväg att hända igen
samma gamla vals
Ibland så vill jag bara lägga mina fingrar runt någons hals
Jag känner mig förvirrad
Bortsprungen i skogen av sorg
Dessa mörka träd som förpestar mitt sinne
Som raderar våra underara minnen
Allting verkar blöda
Ibland så vill jag bara döda
Tiden utan dig står stilla
Så sitter jag där hos far i våran villa
Du verkar inte förstå
Ännu mindre veta
Utan dig vid min sida
Så känner jag utan tvekan för att strida
Jag är ingen alls utan dig
Bara en individ som står stilla
Medans resten av omvärden rusar fram i sol och glädje
Genom tidens stora rum
Står jag bara där som ett fån och känner mig dum
Kom tillbaka och hjälpa mig andas
Hjälp mig leva mitt liv som förr
Kom och öppna denna tunga dörr
Saknaden av dig är fruktansvärt stor
Du var allt, du var som min bror
Du gick, och jag stod där ensam kvar
Undrandes, bortglömd, sorgsen, och förvirrad
Jag stod där med hoppet kvar i mitt hjärta
Du gav mig en sådan fruktansvärd smärta
Hoppet håller på att slockna och dö ut
Kom tillbaka och gör så att allt blir som förut
Jag står fortfarande kvar på samma ställe
Längtar och väntar
På att vinden ska föra dig tillaka till mig
Så att allt blir som det en gång var
Jag kommer vänta i tiotusentals dar....
Filmtips;
Blood the last vampire
I love you man
